torsdag 19 juni 2008

Cellosolo

Min symaskin är en Pfaff 332. Jag köpte den för några år sen, men jag tror att den är från slutet av femtiotalet. Den är tysk och går naturligtvis som en klocka, surrar så snällt. Allt är precisionsarbete i metall och bråkar den, är det mitt fel.

Eftersom inte tummen protesterar, har jag suttit och sytt lite de senaste dagarna; gardiner, kuddar och så.

Och då upptäckte jag att det saknades radio. Jag lyssnar aldrig på radio annars. Jag hade tagit med mig Fasters stora blaupunktradio (tysk...), när vi tömde huset, och så flyttade jag in den i ateljérummet (åskblå tapeter och gardiner; skrivbord, symaskin, staffli)

Jag tycker om klassisk musik och P2 låter precis som det alltid har gjort, musik på förmiddagen och kvällen och invandrarprogram på eftermiddagen. Men så spelade Bengt Eriksson ett cellosolo av Bach. Jag känner igen kvalitet när jag hör det och detta var bra spelat, men oj.
Jag vill inte höra mer cellosolo!! Jag stängde inte av, men det kändes som att ligga i en myrstack. Fruktansvärt obehagligt ljud, när det pågår för länge...

Annars kan jag lyssna på vad som helst, som kallas musik.
P2 är bra.

Och så ska man vara upprörd över att riksdagen har röstat igenom en lag om avlyssning av Nätet. Maud Olovsson tycker att det är bättre att det finns en lag än om det inte finns någon.

Och så var det några ryssar, som kunde spela bättre fotboll än svenskarna. De åkte till Innsbruck för att spela fotboll. Finns det så mycket platt yta i Alperna?


Inga kommentarer: