Man gjorde exkursioner i skolan. I Mellanstadiet.
Ut i skog och mark och titta på kottar, mossor och svampar.
Det regnade alltid; stövlar, regnkappa som blev fuktig inuti också. Och så mygg och flugor.
Jag hade så mysigt i skolan!
.
Idag har jag emellertid gjort en egen exkursion ( jag tror att det betyder "utflykt") och upplevt Mariestadsvägen, bland annat. Jag cyklade lite, för att se hur mycket jag orkade idag. Och när jag inte tänkte på att jag skulle dit, så lyckades jag ta mig ända ut till jobbet. KSS, alltså. Jag har för mig att det är tolv kilometer, enkel resa.
I alla fall:
Förr fanns det små, låga buskar med fluffiga, chockrosa, doftlösa rosor utmed tidigare omnämnda väg. De stod och var vackra i många år och så plötsligt kom man på andra tankar och ryckte upp alltihop.
Men titta, titta vad snälla farbror Kommunen har planterat i stället!
Honungsrosor!
Det doftar helt underbart, när man cyklar vägen fram. Det är bara att tacka och ta emot.
Och när jag ända cyklade omkring, tog jag en titt på odlingen på Graven. (Ja, det är meningen att det ska bli min grav också. Det känns tryggt och bra.)
Snövitrosen har precis slagit ut. Jag har inte sett så här mycket blommor på den förut.
Den heter snövit på tyska, men jag behärskar inte detta tungomål, så jag kan inte lura ut hur man ska stava, men det låter som "schneewittchen", kan det vara ungefär så?
.
Strax före högersvängen i Lillegården, drabbades jag av ett doftminne. "Fuktig jord på Sjöbolet." (Kännare av staden förstår att jag cyklade runt, inte fram och tillbaka samma väg.)
Man höll på med schaktarbeten intill Havstenavägen och grävt upp lite grässvål och krafsat i jorden. Sjöbolet låg tio-femton meter längre västerut.
Det är inte den vanliga jorddoften, utan något speciellt som gör att det känns festligt.
Det var alltid festligt att hälsa på i Sjöbolet. Jag kan ha varit med Faster eller Farbröderna och möjligen plockat jordgubbar, eller tagit upp potatis, eller också kan det helt enkelt vara minnet att någon av dem, som varit ute och arbetat och kommer in i köket och doftar jord.
Vi talar om början av sextiotalet, nu. Jag minns inget annat än att det var en behaglig doft - jorden i Havstena.