Jag tittar på ett program om tågtrafiken i Sverige. Folk vill åka tåg för att det är bra för miljön, bekvämt och behagligt, men politikerna har inte hängt med och förstått att om fler vill resa, måste man förnya, utveckla, bygga ut och renovera järnvägsspåren. Precis som allt annat. Och dessutom se till att det går att lita på tidtabellen. Vill vi inte transportera varor och folk på ett miljövänligt sätt?
.
I stället tycks det förespråkas att alla ska resa till Thailand på semester minst en gång i livet och för övrigt transportera sig så mycket som möjligt med flyg. Miljöovänligt, osunt, trångt och risk för smittspridning, eftersom man inte har råd att värma upp friskluft, utan kör runt den gamla. Alla som kommer hem från flygsemester har med sig en övre luftvägsinfektion.
.
Jag skulle gärna göra en långresa med tåg, det är skönt. Bara man slipper att stå i korridorerna.
Jag kollade för något år sedan, då kunde man resa till Paris på ett dygn. Man steg på i Skövde och bytte i Nässjö och i Köpenhamn...
- Gare du Nord, me voilà! -
Numera är det svårt att få reda på tidtabeller utanför Sverige, jag har i alla fall inte hittat rätt på Nätet, trots att jag tycker att jag kan det här rätt bra.
.
Man kunde även ta sig till Paris med hjälp av Orientexpressen, fast österifrån. Det kanske man kan nu också. Starta i Istanbul och sluta i London.Titta på den gamla läckra filmen "Mordet på Orientexpressen" från 1974 med Ingrid Bergman, Lauren Bacall, Albert Finney och Sean Connery bland andra strålande stjärnor.
Lyste stjärnorna mer förr i tiden?
Var det bättre förr?

Man vet ju hur det slutar, men jag kan titta på filmerna eller läsa böckerna om och om igen, för miljöbeskrivningens skull.
Precis som Dorothy Sayers. Man kan läsa om Lord Peter, som kör vilse i dimman på Fenlandet, äter levergryta med bacon och som hjälper till att ringa växelringning, som vikarie. Det stör inte att det är en deckare.
.
Jag tycker att det är för mycket blod och för lite levergryta i dagens deckare.
1 kommentar:
Kära Maria! Jag fick en nostalgikick när jag såg omslaget till Dorothy Sayers "De nio målarna". Så såg mitt eget exemplar ut, när jag läste boken för ett femtiotal år sedan. Jag tror bestämt att jag ska läsa om den! - Kram från tillg. Bengt
Skicka en kommentar