Igår kom brev från en firma som ville tjäna pengar på att ordna en klassfest för oss som gick ut nian 1973. Medelhavsbuffé på Husaren, med gratis fördrink om jag visade upp "inbjudan"...
.
1973 är alltså trettiofem år sedan. Tack och lov.
Det var medskickat en "klasslista", där jag bara kände igen en tredjedel av namnen. Vilka är de andra, som har smugit sig in? Har folk bytt både för- och efternamn?
.
Det skulle aldrig falla mig in att gå på en sån där återförening:
- Vad gör din man?
- Hur många barn har du?
- Min son fick Nobelpriset.
- Min dotter jobbar i New York.
- Mina fyra barnbarn går i gymnasiet.
.
Jag mådde lite illa när jag läste det där brevet, faktiskt. Jag var ju inte som alla andra, när jag gick i skolan. Jag kanske hade haft det roligare om jag redan då hade vetat att alla Guds barn är lika mycket värda...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar