Hermine tänker

Vi sover och sover, fast då och då måste jag gå en sväng och vråla så mycket jag kan. Matte säger att jag skriker på svenska, men det språket talar inte jag, så hon hör nog i hörne.

.

Det kommer att ta en vecka, så är allt som vanligt igen. Under tiden är det faktiskt jättejobbigt att ingen förstår mig!!! Pajas fattar inget. Han bara biter mig lite halvhjärtat i nacken, han är fullkomligt värdelös. Man kan inte ens ha honom till att byta däck på bilen, säger Matte.

.

"Gamla Matte" har bestämt sig för att inte ta några bäbisar från mej, hon ska satsa på en annan ras, säger hon.

Men våran nya Matte, hon kan ju fundera på det. Det sägs att det ska finnas en stilig herrkatt i Broddetorp. - Haha, jag tror inte att hon orkar med några bäbisar! Det tror inte hon heller.

.

Matte hostar halva natten och så vrålar jag halva. Hon håller på att bli galen, tror jag. Fast hon passar också på att sova, medan vi sover på dagen. Så dum är hon ju inte, i alla fall.

Nu blommar hon igen!

När jag var med herr och fru K på Mallorca för några år sedan, växte det en orangefärgad hibiskus vid hotellpoolen. Jag råkade ramla in i den och det bar sig inte bättre än att tre små grenar gick av och fastnade i min handduk! (Tror ni på den om vargen och rödluvan också?)

Jag tror att det var 2001 och min mallorquinska hibiskus har blommat varje år sedan dess. Det var riktigt roligt; första gången jag ger mig på något svårare än pelargon eller murgröna, så tar det sig så bra.

Det är såna souvenirer jag brukar ta med mig. In på närmaste Supermercado och handla. Korvar, honung, kryddburkar med lokala kryddor och så växtdelar i små plastpåsar nedpackade i resväskan tillsammans med blöta badkläder sista dagen. Det ska vara lite spännande. Ska de klara resan?

Skola

Igår kom brev från en firma som ville tjäna pengar på att ordna en klassfest för oss som gick ut nian 1973. Medelhavsbuffé på Husaren, med gratis fördrink om jag visade upp "inbjudan"...

.

1973 är alltså trettiofem år sedan. Tack och lov.

Det var medskickat en "klasslista", där jag bara kände igen en tredjedel av namnen. Vilka är de andra, som har smugit sig in? Har folk bytt både för- och efternamn?

.

Det skulle aldrig falla mig in att gå på en sån där återförening:

- Vad gör din man?

- Hur många barn har du?

- Min son fick Nobelpriset.

- Min dotter jobbar i New York.

- Mina fyra barnbarn går i gymnasiet.

.

Jag mådde lite illa när jag läste det där brevet, faktiskt. Jag var ju inte som alla andra, när jag gick i skolan. Jag kanske hade haft det roligare om jag redan då hade vetat att alla Guds barn är lika mycket värda...

Motion

Nu passar det att ösa ner snö igen. Jag visste väl det, att jag inte skulle komma undan helt och hållet i år.

Men jag måste inte skotta idag heller. Jag får intala mig det.

- Ingen stress...

Katterna tror att det kommer att hålla på ett tag. De ligger och sover på ett särskilt sätt när det blir oväder. Gärna med hjässorna nedåt, som om huvudena är för tunga.

Om en stund tänkte jag gå till vårdcentralen och få veta om man kan ta piller för att bli bra i halsen eller om man ska vänta ut det. Nu har jag ingen röst längre, heller. Lugnt och fridfullt härhemma.

.

Dessa sockor av tvåtrådigt ullgarn i färgen "Mörk Karamell" kallar jag för "Kreuger". Man kan sluta sig till att jag har stickat större delen av dem medan jag tittat på dvd med Lars Molins drama om sagde finansman.

Det är ungefär så mycket motion jag orkar med i det här tillståndet.

Min kusin E bor förresten på Motionsvägen, på tal om det. Jag hoppas att de inte känner att de måste leva upp till sin adress. Men golf räknas väl, så då är det lugnt.

Tyst

Man vaknar klockan tre och tänker på gårdagens patient. Inte en av mina bättre föreställningar på The Operating Theatre. Tankarna mal runt om och om igen, jag kanske kunde ha gjort på ett annat sätt. Hon påstod ändå att hon mådde bra efteråt...

Det är bara att stiga upp och sätta på en dvd och invänta gryningen.
Man måste kunna släppa patienterna när man går hem, annars kan man inte jobba med det här. Bättre lycka idag.

I afton ska jag se efter om det finns en svart rosenkrans att köpa till en av systerdotter F:s vänner i Sundsvall. Annars kanske Broder J kan tillverka en.

Klockan sex på morgonen skingras dimmorna. Jag tog vägen över Simsjön och Huset för att lägga in lite saker. Det är tyst och stilla, luften är mjuk och ljummen. Jag måste nog gräva upp en gammal lilja, som har vuxit för mycket. Herr K gillade inte heller när hans växter tog överhanden. Det är jag som bestämmer över min lilla lilla plätt av jorden.

Tavener

Vilken tur att det finns Eurovision Song Contest! Vad skulle man annars göra med sina lördagskvällar?

Jag har också suttit som klistrad framför Burken, som alla andra, i en och en halv timme och bland annat förvånat mig över att folk inte röstar på Carola. Jag röstar inte alls. Av princip.

Sibel "Jag har inget att komma med" och Nordman"Häxbränning" gick vidare i den spännande tävlingen. (fritt översatt)

Nu efteråt lyssnar jag på Tavener, Lament for Jerusalem; ett lite bittert trou normand efter all sötsmetig kärlek i Melodifestivalen. Soulfood, för att fortsätta metaforen. En kall avrivning för medvetandet.

Så skönt att det finns folk som fortfarande sjunger i kör, nu när jag inte gör det längre.

Schubert

Ja, så har jag kanske lyckats skapa en blogg till. Jag har varit ledig hela dagen och passat på att organisera de skrivna orden, både här i Lådan och på bokhyllorna. Just nu har jag helt klart för mig vad jag har för böcker på hyllorna runt omkring.
Medan jag skriver lyssnar jag på cdskivor i Lådan. Schuberts romantiska pianomusik tonar fram under händerna på mig.
Jag lyssnar mycket sällan på mina skivor annars, men detta är ganska behagligt.

Vi har varit hos veterinären och vaccinerat oss mot pest och snuva. Pajas är född i februari -06 och Hermine i november -04. Det märks att de är vana vid andra djur. Det var bara lite lätt irriterande att vara tvungna att stanna inne i burarna.

Dessutom har jag tvättat jeans i 95 grader för att se vad som händer.